Det får nog räcka med knäckebröd
-Det är säkert inte bränt, det är ju bara gott om det smakar lite karamelliserat, försöker sambon att trösta. Vadå karamelliserat, kvider jag, kom får du se! Om det här är karamelliserat är jag Napoleon! Men om vi har väldans tur går det kanske att skära bort det värsta, undrar jag i ett sista desperat försök att rädda ett totalfiasko. Det var andra gången jag försökt göra Oscar II tårta och misslyckats och BÅDA gångerna som födelsedagstårta åt sambon. Förra gången gick visst inte heller så bra fast jag inte minns vari misslyckandet bestod den gången. Så typiskt. Jag var så glad och stolt för först såg bottnarna så jättefina ut. Sen, när gräddningstiden gått ut och jag tog ut dem såg jag att ytan fortfarande var dallrig. Jag puttade till ena botten med fingret och nix, de var långt ifrån färdiga så in med dem i ugnen igen, utan att fatta misstanke om att något måste vara galet?!!!. Jag börjar med äggkrämen, kikar på ugnsinställningen och får till min fasa och förskräckelse se att ugnen står på undervärme och ENBART undervärme!!!! upp med temperaturen på start, för det är ju grill och det borde ju ta och det gjorde det minsann, väldigt snabbt, men det tog även underifrån också och så var skadan skedd.
Försöker trösta mig med att äggkrämen åtminstone är otroligt god. Jag rör och vispar och rör och vispar i minst en halvtimme över det småputtrande vattenbadet och sen tycker jag att krämen verkar tjock nog, låter den svalna av lite och brer på kakan. Det visar sig genast att krämen inte alls var tjock nog! nästan hälften av krämen rinner av tårtan. INTE snyggt!
Igår frågade en kompis om jag skulle bli bagerska, med anledning av mitt knäckebrödsbakande, jag skrattade och sa att , neej, någon bagerska lär det nog aldrig bli av mig och det är nog ett klokt beslut att slå sådana tankar ur hågen. Fast baka gott knäckebröd, det kan jag ju i alla fall.
